Intyg av faktisk slutanvändare

Som exportör är det viktigt att ha kännedom om var varorna slutligen hamnar och vem mottagaren respektive den faktiska slutanvändaren är, för att säkerställa att sändningen inte hamnar i orätta händer.

Vem är den faktiska slutanvändaren?

När ett exportärende inkommer till Tullverket får Tullverket genomföra alla de tullkontroller som anses nödvändiga. För att säkerställa att exportsändningen inte omfattas av sanktionsregelverken kan det exempelvis krävas ett intyg av slutanvändaren. Ett intyg som visar vem den faktiska slutanvändaren är och som styrker var varorna slutligen hamnar. Intyget i fråga kan krävas för alla slags varor, det vill säga såväl tillståndspliktiga varor som för varor som inte kräver tillstånd.

Utifrån det intyg av slutanvändaren som exportören presenterar kan Tullverket kontrollera, att den faktiska slutanvändaren inte är en person som omfattas av sanktioner genom exempelvis förordning (EU) 269/2014 eller (EU) 765/2014. Tullverket gör även en bedömning om varorna kan komma att användas eller vidaresändas till personer, enheter eller organ i Ryssland i strid mot förordning (EU) 833/2014.

Vilka uppgifter ska ett intyg av den faktiska slutanvändaren innehålla?

Det handlar med andra ord om en bedömning i förväg om en vara får exporteras till en viss mottagare eller inte. För detta krävs att exportören presenterar ett underlag som styrker vem den faktiska slutanvändaren av varorna är.

Ett intyg av slutanvändaren ska bland annat:

• vara utställt och undertecknat av den faktiska slutanvändaren
• innehålla kontaktuppgifter till den faktiska slutanvändaren
• innehålla ett intygande om att varorna inte kommer att sändas vidare till en annan stat, säljas, hyras ut, överlåtas eller dylikt
• kunna kopplas till den enskilda exportaffären via till exempel fakturanummer, sändningsnummer, ordernummer och produktspecifika artikelnummer.
  

Vilket lagstöd har Tullverket för att kräva in intyg om den faktiska slutanvändaren?

Enligt artikel 46.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (tullkodexen) får tullmyndigheten genomföra alla tullkontroller som de anser vara nödvändiga, för att kontrollera att de uppgifter som lämnas i en deklaration är riktiga. För att kontrollera om sanktionsregelverken efterlevs kan således Tullverket begära in intyg av slutanvändare med hänvisning till denna bestämmelse om myndigheten anser att det är nödvändigt att undersöka vem som är den faktiska slutanvändaren.

Även artikel 188 i tullkodexen ger tullmyndigheten rätt att begära in ytterligare handlingar i samband med en granskning av deklarationen och de styrkande handlingarna.

Varorna frigörs i samband med att uppgifterna i deklarationen godkänns, vilket sker när villkoren för förfarandet i fråga är uppfyllda och varorna inte är föremål för några förbud eller restriktioner. Detta framgår av artikel 194 i tullkodexen.