tfs.e    Tullverkets författningssamling i elektronisk form

Detta är en återgivning av innehållet i den tryckta versionen av Tullverkets författningssamling. Om innehållet i återgivningen skiljer sig från innehållet i den tryckta versionen så är det den tryckta versionen som gäller.

TFS 1997:46

med ändringar i TFS 1994:45

beslutad den 30 oktober 1997
Utkom från trycket den 5 november 1997

Upphört: Grundförfattningen har upphört att gälla den 1 januari 2001 genom TFS 2000:20

Bemyndigande: 14, 30 och 84 §§ tullförordningen (1994:1558)


Föreskrifter
om ändring i Generaltullstyrelsens tullordning (TFS 1994:45)

[Generaltullstyrelsen föreskriver] att 4 kap. 1 §, 8 kap. 3 och 22 §§ och 13 kap. 11 § tullordningen (TFS 1994:45) skall ha följande lydelse.

Vidare beslutar Generaltullstyrelsen

dels att de allmänna råden till 8 kap. 3 § första stycket skall upphöra att gälla,

dels att de allmänna råden till 4 kap. 1 § och 8 kap. 3 § andra stycket skall ha följande lydelse.

4 kap.

1 §  Fråga om tillstånd att inrätta tillfälligt lager prövas av tullmyndigheten inom vars tullregion lagret avses vara beläget. Tullmyndigheten kan kräva att säkerhet ställs för tull eller annan skatt om sökandens finansiella ställning eller andra omständigheter motiverar det. I sådant fall beviljas inte tillstånd förrän säkerhet har ställts.

(Senaste lydelse TFS 1995:27.)

Allmänna råd

Vid prövning av ärenden angående tillstånd att inrätta tillfälligt lager bör en avvägning göras mellan dels trafikens krav på en rationell och effektiv godshantering samt möjligheter till utveckling, dels Tullverkets möjligheter att utöva erforderlig tillsyn över lagerrörelsen. Tillstånd att inrätta tillfälligt lager bör som regel bifallas om den sökande kan visa att lagerhavaren har faktiska möjligheter att fullgöra sina åligganden gentemot Tullverket. Innehavaren av ett nyinrättat tillfälligt lager ges lämpligen ett tidsbegränsat tillstånd.

Det är möjligt att medge att tillfälligt lager inrättas även på en ort där ingen tullpersonal är placerad. Lagrets läge får dock inte medföra att det uppstår avsevärda svårigheter eller kostnader att utöva tillsyn över verksamheten vid lagret.

Tillfälligt lager bör utgöra avgiftsfritt tullklareringsområde om det är beläget på rimligt avstånd från plats där tullpersonal stadigvarande finns placerad. Med rimligt avstånd bör som regel avses avstånd där restiden – enkel resa – uppgår till högst en halvtimme. Om lagret är beläget på större avstånd eller om särskilda skäl föreligger, bör samråd ske med Generaltullstyrelsen i frågan om lagret skall vara avgiftsfritt tullklareringsområde.

Vid tullmyndighetens bedömning av frågan om ställande av säkerhet bör hänsyn tas bland annat till om företaget är nystartat och till om myndigheten har särskilda upplysningar som kan vara av betydelse. Att företaget bedöms ha tillräcklig kreditvärdighet är en förutsättning för att krav på säkerhet skall kunna underlåtas. Upplysning om företagets kreditvärdighet lämnas av uppbördssektionen på Generaltullstyrelsens uppbörds- och statistikbyrå.

Om säkerhet krävs bör tullmyndigheten vid prövning av säkerhetens storlek och omfattning ta hänsyn till förvaringssättet för varorna, varornas värde, om varorna är belagda med hög tull eller annan skatt och om varorna är stöldbegärliga. Om omständigheterna motiverar det bör säkerhet ställas även för avgift som skall tas ut för varor vid import från tredje land. Ställande av säkerhet för mervärdesskatt bör komma ifråga endast i undantagsfall.

(Senaste lydelse TFS 1995:27.)

8 kap.

3 §  Fråga om tillstånd att inrätta tullager prövas av tullmyndigheten inom vars tullregion lagret avses vara beläget utom för tullager av typ E, där fråga om tillstånd prövas av tullmyndigheten inom vars tullregion lagerhavarens huvudsakliga bokföring finns.

Tullmyndigheten kan kräva att säkerhet ställs för tull eller annan skatt om sökandens finansiella ställning eller andra omständigheter motiverar det. I sådant fall beviljas inte tillstånd förrän säkerhet har ställts. Vid sådant tillfälligt bortförande från tullager som avses i artikel 110 i förordningen (EEG) nr 2913/92, vid sådan överföring av varor mellan tullager som avses i artikel 111 i nämnda förordning och vid tillämpning av artikel 511.4 i förordningen (EEG) nr 2454/93 skall säkerhet alltid ställas.

Tullkontor som har överinseende över lagret benämns tillsynsmyndighet.
(Senaste lydelse TFS 1995:27.)

Allmänna råd till andra stycket

Vid tullmyndighetens bedömning av frågan om ställande av säkerhet bör hänsyn tas bland annat till om företaget är nystartat och till om myndigheten har särskilda upplysningar som kan vara av betydelse. Att företaget bedöms ha tillräcklig kreditvärdighet är en förutsättning för att krav på säkerhet skall kunna underlåtas. Upplysning om företagets kreditvärdighet lämnas av uppbördssektionen på Generaltullstyrelsens uppbörds- och statistikbyrå.

Om säkerhet krävs bör tullmyndigheten vid prövning av säkerhetens storlek och omfattning ta hänsyn till förvaringssättet för varorna, varornas värde, om varorna är belagda med hög tull eller annan skatt och om varorna är stöldbegärliga. Om omständigheterna motiverar det bör säkerhet ställas även för avgift som skall tas ut för varor vid import från tredje land. Ställande av säkerhet för mervärdesskatt bör komma ifråga endast i undantagsfall.

(Senaste lydelse TFS 1995:27.)

22 §  Ansökan om att temporärt föra bort varor från tullagret enligt artikel 525 i förordningen (EEG) nr 2454/93 prövas av tillsynsmyndigheten.

Att säkerhet alltid skall ställas vid sådant bortförande framgår av 3 § andra stycket.

13 kap.

11 §  Tullmyndigheten kan kräva att säkerhet ställs för tull eller annan skatt som belöper på icke-gemenskapsvaror som läggs upp på provianteringslager om lagerhavarens finansiella ställning eller andra omständigheter motiverar det. I sådant fall får tillståndet att driva lagret inte användas förrän säkerhet har ställts.


Denna författning träder i kraft två veckor efter den dag då författningen enligt uppgift på den kom ut från trycket i Tullverkets författningssamling.